Husvagnsemester i Orsa sommaren 2009 med 8 Leonberger.

För ca 3 år sedan bestämde vi oss för första gången i vårt liv att skaffa husvagn. Anledningen var att vi hade skaffat oss två stycken Leonbergerhundar, Otto och Wilma. Mamman och pappan till alla våra valpar. Vi tänkte om vi skall kunna åka på hundutställningar eller annat med våra hundar så vore det bra att ha en husvagn. När vi väl hade köpt en så tyckte vi att vi borde använda den lite mer, tex att åka på semester. Så under två sommrar använde vi denna husvagn på vår semester, ett år i Norrland och ett år på Öland. Båda sommrarna var jättetrevliga, med trevliga platser och en massa trevliga människor som man träffade på. Vi blev faktiskt mycket mer förtjusta i detta husvagnsliv än vad vi trodde att vi skulle bli. Och även hundarna verkar älska detta. Varje gång vi börjar förbereda husvagnen för att åka iväg så blir hundarna som "tokiga".

 

Men ni som har följt vår hemsida har sett att vi nu inte bara har två Leonberger utan 8, vi behöll ju 6 av våra 12 valpar. (Kanske lite tokigt men jätteroligt).

Så när vi förra året åter började att planera somaren och tänka på att åka ut på husvagnsemester så kan man ju lätt säga att det hade skett vissa förändringar. Vi hade en ganska stor husvagn tyckte vi, - men skulle alla vovvarna få plats? Och skulle dom inte få plats vad skulle vi göra då? Skulle vi ge upp vårt "nya" roliga sätt att semestra på, - sälja husvagen eller?

 

Efter en hel del funderingar hit och dit så bestämde vi oss för två saker.

1. Att fortsätta att kunna ha  husvagnsemester.

2. Att inte lämna bort någon av våra hundar, Alla skall följa med!

Det var nu som en del sa: Hur tror dom att det skall gå? Eller, det kommer ju aldrig att gå! Det är inte nog med att de skall behålla 6 valpar, nu skall de alla med på semester. En av de viktigaste frågorna var kanske hur skall de plats. Även vi tyckte att denna fråga kunde vara ganska befogad. Visserligen var de ju inte riktigt fullvuxna men ända är det ju inte precis några mopsar.

Svaret blev att vi var tvugna att skaffa oss en större husvagn så att vi alla skulle få plats. OK nu var ena problemet löst, men hur skulle vi alla kunna få plats i bilen att åka dit. Ja problemet fick lösa sig med att vi fick ta två bilar. Jag drog husvagnen med en bil som Otto och Wilma åkte med i. Och Eva fick köra en bil med alla de 6 valparna.  

 

Det var spännande på morgonen när vi skulle åka. Skulle allt fungera, det var ju första gången även för oss att ge oss iväg med en hel kennel. Men till slut var allt packat och klart, 8 Leonberhundar på plats i bilarna. - Karavanen kunde starta sin väg mot campingen i Orsa.

 

Efter ett par stopp på vägen för hundrastning och kaffe i det gröna så kom vi då till campingen på Orsa. Med tanke på att ett av nöjena på en campingplats är att se hur de nyanlända skall klara av att att få sin husvagn på plats, ofta en trång sådan. Med diverse manövrar kanske både framåt och bakåt så samlades det snabbt ett ganska stort antal människor som skulle kolla hur detta skulle gå. Framförallt som den nya husvagnen är ganska stor. Men jag tror att intresset blev ännu större när det först kom ut en hund, därefter en, sedan en till, och en till. Alla trodde nog att det var slut då, men sen kom det ytterligare 4. Det var nog då man dessutom började fotografer det hela. Ja det kändes nästan som man tillhörde en cirkus eller något. - Men det var trots allt ganska roligt. Efter den dagen var det många som visade stort intresse för alla våra små och stora lejon.

 

Men här kommer nu några bilder från Orsa Grönklitt camping, en underbar camping tycker vi precis nere vid Orsa sjön.

 

Ser man denna bilden från campingplatsen, ca 30 meter från strandkanten och med en massa träd som ger skugga åt hundarna, så förstår vi att vi längtar dit igen. Men var är alla vovvarna? Här syns ju bara 2.

 

 

Äntligen är allt på plats. Denna dagen var det ovanligt lite folk runt omkring. Har hundarna skrämt iväg dem alla? Nej vi hade semester lite innan den absoluta högsäsongen så det var lite mindre folk här just nu. Men fortfarande var är alla hundarna?

 

 

Nu har några av dem vaknat. Här syns 5 valpar och tittar man riktigt noga så ligger det ytterligare en bakom den till höger.

 

 

6 pigga Leonberger valpar. Nyfikna på allt och alla som gick förbi. Men trots allt ganska lugna och fina. Ända till en tysk turist vid ett tillfälle skulle ge sig på försöket att komma in mitt bland alla och försöka fotografera dem på ca en meters avstånd. Då blev dom inte så glada.

 

Här är det första beviset på att alla 8 hundarna var med på husvagnsemester, 6 valpar och Otto och Wilma. Otto är den mörka längst bort, Wilma syns i mitten av de tre hundarna till höger.

 

6 valpar plus Wilma framför den vackra Orsa sjön. Otto syns inte till, han vill ha lugn och ro ibland och ligger förmodligen inne i en soffa i husvagnen.

 

 

Zack till höger, Zorro i mitten och Zara till höger.

När vi går igenom våra bilder från sommaren så ser vi att trots att det hade funnits så mycket mer att ta bilder på, så är de flesta bilder just när hundarna är utanför husvagnen. För oftast när vi var ute och rastade hundarna så hade vi tre valpar var med oss och det är klart att det inte är så lätt då att springa runt och ta bilder.

 

Sommaren 2010 var hundarna ytterligare ett år gamla, Valparna var då snart två år och betydligt större än sommaren 2009. Vi trivdes mycket bra i Orsa sommaren 2009 och bestämde oss för att åka tillbaks dit, ännu en sommar. Runt campingen finns det bra områden att promenera på och hundarna trivs där. Dessutom hade vi reserverat samma fina plats som året innan. Precis nere vid Orsa sjön med en fantastisk utsikt.

Vi och vovvarna trivdes jättebra. Många kom fram och ville gossa med dem. Och var förvånade att det överhuvudtaget gick att ha så många med sig. Vi fick ett par uppskattande mail från människor som hade sett dem senare under hösten.

Här följer några bilder från resan dit.

 

Förväntansfulla vovvar som skall iväg på husvagns semester. Vovvarna verkligen älskar detta. Varje gång när dom märker att det är dags så blir de otroligt glada. Allt klart för avfärd. Zara, Zimba och Otto i bild.

 

 

Här är det stopp för en liten rast. Tyvärr får inte alla vovvarna plats i en bil så vi måste ta två bilar.

Det går alltid jättebra. Vovvarna ligger ner och vilar och har skapligt bra med plats .

 

Zorro och Zack tittar ut genom fönstret

 

Zorro som alltid var full av att hitta på saker funderar nog på om man skulle hoppa ut genom fönstret.

 

Sommaren 2011 var vi åter på semester med alla 8 vovvarna. Kan ni tänka er 8 stora fullvuxna Leonberger och 2 människor sovandes i en husvagn. Vi kan lova er det är inga problem, alla vovvarna sover lungt och fint. Kanske någon gång får man besök av en, två eller tre vovvar i sängen under natten. Då blir det lite trångt. Det går skapligt så länge de lägger sig vid sidan. Men när de skall ligga ovanpå en så blir det lite jobbigt. Men när vovvarna tycker att det blir varmt efter ett lite tag så går de ner på golvet igen.

Det kanske blir lite stökigt precis när de vet att de skall få gå ut på morgonen. Alla vill ut på en gång! Men även detta lärde dom sig med tiden. Det gäller att vänta på sin tur. Under dagarna mellan promenaderna så rör de sig fritt i förtältet eller i husvagnen. Då blir det faktiskt ganska gott om plats.,

En liten händelse som var i alla fall lite kul var en morgon. Man hade lydnadskurs för ett antal hundar jämte camingplatsen. Jag var ute och gick en morgonrunda med tre av dem. Deltagarna kämpade på med att få sina hundar att gör som de önskar samtidigt som de deltagande hundarna skällde och hoppade runt lite grann som de själva ville. Om inte alla så i alla fall de flesta tittade på mej och mina tre stora Leonberger som under tystnad vandrade runt lugnt och fint utan tillsägelser om att de skulle låta bli att skälla eller dra. I det ögonblicket så bestämde jag mig för att ytterligare visa vilka duktiga hundar som Leonberger är och även hur väluppfostrade och fina som våra Leonberger är. Jag gick hem till husvagnen och hämtade de andra fem också. Därefter så gick jag tillbaks igen med 4 Leonberger perfekt gående på varje sida. En del deltagare som kämpade med att hålla ordning på sina små älsklingar troddde knappt sina ögon. Någon sa - Oj vad fina och så lydiga. Jag svarade - Det blir snart era också, när ni gått färdigt kursen.

Våra Leonberger har aldrig gått någon lydnadskurs. Men det har fixat sig ändå.

 

Nu längtar vi till sommaren 2012. Då gäller att ta var på varje minut. Detta året tänkte vi att vi kanske skulle kunna åka runt lite mer än vad vi gjort tidigare och se lite fler platser. Alla vovvarna sköter sig så bra så det är inga problem att gå ut och gå med dem alla på en gång.