WO-WO kennel. Leonberger och Pyreneisk Mastiff

Så var dagen kommen för valpning. 

Ja så kom då den stora dagen, valparna skulle komma. Vi hade beräknat att detta skulle ske idag, den 18/9,  genom att följa temperaturen på Wilma. Vi var i och med detta hemma från arbetet båda två. Det är ju första gången vi skulle vara med och föda valpar, och en viss osäkerhet finns trots böckerna vi läst. En av de stora frågorna var naturligtvis - hur många valpar tror du att det blir? Vi funderade och tänkte, Otto´s kull  var 10 valpar, Wilma´s kull var 8 valpar. Ja, vi får nog en sju, åtta stycken. Den 18/9 klockan 19.40 kom den första. Nu gällde det att se till att valpen kom ut, att Wilma och valparna skulle må bra . Och inte nog med det här gällde det att dokumentera när de kom, vikt och därefter färgmärka valparna så att det skall gå att följa dem. Vi var glada att vi var två i detta arbete.

Trots att vi förberett med att ta fram 9 olika färger på garn, ritat upp olika tabeller och formulär att fylla i mm.

Här följer tiderna på när våra valpar föddes:

Valp nr:       Tid för födsel        Kön       Färgmärkning

    1                  19.40             Hane      Mörkblå

    2                  21.28                Tik         Rosa

    3                  22.03             Tik         Vinröd

    4                  22.23             Hane      Ljusblå

    5                  23.12             Hane      Grön

    6                  23.25             Hane      Mörkmörkblå  Här följer tyvärr en kommentar längre

                                                                               ner.

    7                  23.42             Hane      Vit

    8                  24.43             Tik         Orange.  Här började vi tänka. - oj vad många, men nu

                                                                        är det nog snart slut . 

    9                  01.03              Tik         Gul. Här tog våra färdig uppmätta band slut, men det

                                                                   var nog den sista.

   10                 01.27               Hane      Blåvit.  Här gäller det att kombinera de färger vi har.

   11                 02.20               Tik         Blåröd.  11 stycken - nu tar vi det lungt Wilma.

   12                 03.15               Hane      Blågrön. Och så var det äntligen klart. Ingen sömn 

                                                                         på 20 timmar. Nu vill Wilma gå ut för sista

                                                                         gången innan vi skall vila.                       

   13                 04.40               Hane      Rödsvart. Nu kommer det en till på gräsmattan,

                                                                          snabbt plocka upp och så in i värmen

Allt klart, kanske sova en stund. OK en timme, sedan började världens liv, valparna behöver mat.

 

Vi nämnde tidigare på valp nummer 6 att vi skulle kommentera detta nedan. Tyvärr så vägde denna valpen 1/2 till 1/3 av övriga valpar i kullen. Under 1 och ett halvt dygn gjorde vi allt, han fick dia tills han somnade många gånger under dygnet, vi försökte mata honom med nappflaska, vi talade med vetrinären, vi talade med vana uppfödare. Men under tiden som den lilla valpen låg i våra händer så drog han en sista suck och somnade in stilla. I det ögonblicket bestämde vi oss för att aldrig mer föda upp valpar. Efter att ha begravt vår lilla älskling i en ask svept med husses snusnäsduk  på det stället där flera av våra tidigare hundar är begravda så måste vi nu ta steget att gå vidare. Vi är naturligtvis  glada för alla de 12 andra. Vi är så glada när vi följer de olika stegen i deras utveckling att vi kanske skall omvärdera det beslutet som vi tog när vi var som mest ledsna.

 

Eftersom vi är så många så får vi äta i skift.

Så här små var vi när vi var precis nyfödda.

Oftast när vi är små så ligger vi så här tätt tillsammans.

Några minuter gammal, här blir jag avtorkad och fin. (Vilken känsla att få vara med från den absoluta starten i detta nya liv)

Hej! Här får jag min märkning några minuter gammal. Jag är valp nummer fyra - ljusblå

Nästan alla valpar har kommit, några kvar. Men måste vila lite mellan varven.

Nyfödd, då behöver man lite hjälp för att finna maten. Jag är den gröna valpen.

Nu sover jag sött i mattes händer. Ca en halvtimme gammal.

Ännu en innan märkning. Matte och husse börjar nog bli trötta. Vilken är min färg?

Valp nummer 6, mörkmörkblå. Under natten så kallade vi dig svarten vi trodde att vi satt på dig ett svart band. Men på bilden kan vi nu se att det är mörkblått. Du finns med här för att vi vill hedra ditt minne. Trots allt vad vi försökte göra så gick det inte att behålla dig i livet. Men desto mer vi arbetade för dig desto mer bestämmde vi att vi skulle behålla dig vår älskling för all framtid, om du skull överleva. Men du kommer alltid att finnas med i vårt minne. Tack för den korta tiden du var hos oss. Eva och Claes.