Ja så kom då den stora dagen, valparna skulle komma. Vi hade beräknat att detta skulle ske idag, den 18/9, genom att följa temperaturen på Wilma. Vi var i och med detta hemma från arbetet båda två. Det är ju första gången vi skulle vara med och föda valpar, och en viss osäkerhet finns trots böckerna vi läst. En av de stora frågorna var naturligtvis - hur många valpar tror du att det blir? Vi funderade och tänkte, Otto´s kull var 10 valpar, Wilma´s kull var 8 valpar. Ja, vi får nog en sju, åtta stycken. Den 18/9 klockan 19.40 kom den första. Nu gällde det att se till att valpen kom ut, att Wilma och valparna skulle må bra . Och inte nog med det här gällde det att dokumentera när de kom, vikt och därefter färgmärka valparna så att det skall gå att följa dem. Vi var glada att vi var två i detta arbete.
Trots att vi förberett med att ta fram 9 olika färger på garn, ritat upp olika tabeller och formulär att fylla i mm.
Här följer tiderna på när våra valpar föddes:
Valp nr: Tid för födsel Kön Färgmärkning
1 19.40 Hane Mörkblå
2 21.28 Tik Rosa
3 22.03 Tik Vinröd
4 22.23 Hane Ljusblå
5 23.12 Hane Grön
6 23.25 Hane Mörkmörkblå Här följer tyvärr en kommentar längre
ner.
7 23.42 Hane Vit
8 24.43 Tik Orange. Här började vi tänka. - oj vad många, men nu
är det nog snart slut .
9 01.03 Tik Gul. Här tog våra färdig uppmätta band slut, men det
var nog den sista.
10 01.27 Hane Blåvit. Här gäller det att kombinera de färger vi har.
11 02.20 Tik Blåröd. 11 stycken - nu tar vi det lungt Wilma.
12 03.15 Hane Blågrön. Och så var det äntligen klart. Ingen sömn
på 20 timmar. Nu vill Wilma gå ut för sista
gången innan vi skall vila.
13 04.40 Hane Rödsvart. Nu kommer det en till på gräsmattan,
snabbt plocka upp och så in i värmen
Allt klart, kanske sova en stund. OK en timme, sedan började världens liv, valparna behöver mat.
Vi nämnde tidigare på valp nummer 6 att vi skulle kommentera detta nedan. Tyvärr så vägde denna valpen 1/2 till 1/3 av övriga valpar i kullen. Under 1 och ett halvt dygn gjorde vi allt, han fick dia tills han somnade många gånger under dygnet, vi försökte mata honom med nappflaska, vi talade med vetrinären, vi talade med vana uppfödare. Men under tiden som den lilla valpen låg i våra händer så drog han en sista suck och somnade in stilla. I det ögonblicket bestämde vi oss för att aldrig mer föda upp valpar. Efter att ha begravt vår lilla älskling i en ask svept med husses snusnäsduk på det stället där flera av våra tidigare hundar är begravda så måste vi nu ta steget att gå vidare. Vi är naturligtvis glada för alla de 12 andra. Vi är så glada när vi följer de olika stegen i deras utveckling att vi kanske skall omvärdera det beslutet som vi tog när vi var som mest ledsna.