WO-WO kennel. Leonberger och Pyreneisk Mastiff

Om bara ett par dagar, den 18/9 fyller vi valpar 2 år. Det firar vi med att äta hundgodis i vår nya hundgård.

Lagom till vi fyller 2 år har husse och matte gjort en ny hundgård. Den är ca 1000 kvadratmeter stor. Och det fina är att det finns en jättestor ek i den som vi kan jaga varandra runt när vi leker. Och när solen lyser och vi vill ha skugga kan vi lägga oss under den. Även när det regnar och vi är ute i hundgården kan vi få skydd där. Men matte och husse tycker nog att det bästa med att ha ytterligare en hundgård, är att ibland kan vi valpar vara lite sura på varandra och då finns det nu 4 olika ställen ute som vi kan delas upp på. Samt att ibland vill Otto och Wilma ha det lung och ro från oss valpar.

(Du kan klicka på bilderna om du vill se dem i ett större format.)

Alla skall vi samlas i den nya hundgården. Det är invigningsfest med hundgodis. Det är ju klart, alla kommer inte på en gång. Man måste ju först kolla in att allt är OK på de gamla ställena.

Snart är vi alla samlade för att få lite godis, Zimba är på väg. Zorro som är ett riktigt matvrak sitter redan fint och väntar, men även lilla Zara sitter fint i bakgrunden bakom Otto.

Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi fyller två år. Och så är det ju invigning av vår nya hundgård. Det måste vi fira med lite hundgodis.

Nu börjar det snart bli lite ordning. Men Zimba kollar in utsikten istället, och till vänster i bilden verkar Zack och Zingo inte riktigt bestämt sig för om de skall äta godis eller visa vem av dem det är som bestämmer.

OK, problemet löste sig mellan Zack och Zingo. Zack vill äta godis, Zingo tycker det är bäst att kissa innan godiset. Och matvraket Zorro har nu tryckt sig fram i mitten och längst fram.

Zingo är klar, nu är det dags för godis!

Zam har tagit en tur runt trädet och vill tillbaks till godiset.

Nu är alla 8 samlade. Alla är lugna, snälla och underbara. - Men vi kan garantera att det inte alltid är lika lungt och fridfullt. Vi kan hitta på ganska mycket som inte alltid är lika uppskattat.  

Så, nu är godiset slut. Otto verkar gilla det och slickar sig om munnen.

Otto och Wilma "lämnar" kalaset och vill kolla vad jag sysslar med istället. Vi kallar de andra för valpar ännu, men som ni ser är de lika stora idag som deras mamma och pappa.

Festen är slut, bara Wilma är kvar i den nya hundgården.